School’s out!!

And then it was over.. Ingen mera skola! Gött fan. Jag vet att jag är utbytesSTUDENT men bara för det behöver vi inte älska skolan haha. Idag var sista dagen! Härligt härligt, senaste tiden har jag varit såååååååååå trött på skolan. Eller mest irriterad, över det nz skolsystemet.. Ööh, haha men men. Det är så strikt, när klockan ringer ska du vara där, annars kvarsittning. Bla bla bla. Det är mycket mer än så, jag tycker bara att de borde ge eleverna mer frihet de är ju ändå 16-18 år och efter detta kommer ju universitet. På detta vis lär ni INTE dem ta ansvar. Men, detta är bara min åsikt! Jag bokstavligt talat skrek av glädje när jag klev ut från skolan. Alla ba; freakshow…. INGEN MERA SKOLA! Vet ni vad detta i princip betyder? 😉 Att jag idag började ett 5 månaders sommarlov innan jag börjar trean igen hemma i Sverige. Det är en härlig känsla ska ni veta! 😀 😉 I morse på mitt house (vi har olika houses precis som i Harry Potter, och mitt är; Rutherford!) assembly där fick jag även as mycket choklad av ledarna och ett fint kort! Under min skoltid här på nz har jag tillverkat en hel del saker i bla. sy- och träslöjden, nedan har ni bilder på mina mästerverk! Förra veckan körde jag även fingret i bandsågen, så där kunde långfingret ha rykt. Men tack gode gud, så sågade den bara in lite granna!!

Förutom denna glädje känns det ju faktiskt lite sorgligt, nu börjar ju ändå mitt utbyte ta slut. Fast det ska bli skönt att komma hem, men innan det har jag andra planer! 😀

I morse var jag på gymmet. ALLTSÅ HERREGUD. Vad jag kommer berätta nu kommer säkert några av er träningsfreak ba; men det är väl inget, har jag ju gjort tusen gånger. Men för en liten amatör hurtbulle som jag själv är, var detta något helt nytt och jag måste därför dela med mig av min upplevelse. Haha, det är lite ofräscht men men, hehe. Dagens pass var så jävla tufft. Mina armar och ben skakar fortfarande.. Vi gjorde intervaller på 5 stationer, det var; mountain climb (står i planka sedan hoppar man fram och tillbaka med benen), sled push (knuffar en riktigt tung släde i järn på asfalt), shuttle runs (ja springa så fort man kan fram och tillbaka), farmers carry (lyfter och går med två vikter på 20kg vadera) och tire flip (böjer sig ner, lyfter däcket och välter över det, däcket väger ca. 60kg). Och detta gjorde vi i intervaller i 30min. Jag ville typ dö alltså. Efter 15 min kunde jag inte stå rakt för jag var så yr, vilade lite sedan fortsatte. Man måste ju kämpa fan!!!!! Sedan efter typ 7 min när jag gör min shuttle runs, så kräks jag. USCH. Uäääw. Blä. Och tro mig jag kräks ALDRIG. Senaste gången var 6 år sedan och gången innan det var 8 år sedan. Så äckligt. Men men, som en äkta amatör hurtis gick jag och drack as mycket vatten sedan fortsatte jag! YEAH. Hardcore som fan är jag*! Hehe, ja, det var en ny upplevelse.. Nu är det bara en vecka kvar av bootcamp! Sedan är det slut, sen blir det inget mer gym innan tre kronor!

DSCN3962 DSCN3963 DSCN3965 DSCN3966 DSCN3967 DSCN3968

Advertisements

Cirkus!

Också var hösten här! Dagen efter jag skrev mitt senaste inlägg började det regna lite granna, inte så mycket som man hade önskat. Men det är ju i alla fall bättre än inget! På måndagen däremot, var det som gudarna släppte ner allt regna vi haft brist på denna sommar.. Hallelullljaaaaaah! Det var crazy! Haha, vilket var gött. För nu är gräset brungrönt i stället för brunt.. 😀 Men men, sen blev det fint väder igen. Men man känner att nu är det höst. Det är fortfarande varmt typ 22 grader i solen, haha. Men på morgorna och kvällarna är det kallt och i skuggan biter kylan lite i det bar klädda bena!

Så vad har jag gjort den här veckan..? Joo.. I söndags var jag på cirkus, yeaah. Akrobatiken var insane as usual, men sen var det en sak jag aldrig sett med mina  egna ögon förut. Bara på film och det var… *trumvirrvel* …GLOBE OF DEATH! Wohooo! Det var riktigt häftigt. För er som inte vet vad det är så är det när man åker motorcykel inne i en glob, runt, runt, åt sidan, åt andra sidan, upp och ner. Sedan slänger man in några fler motorcyklister.. I slutändan var de 5 st där inne! Jag filmade skiten och la upp på tuben (youtube). Så den finns här nere…

Sedan i torsdags var jag i Ashhurst, my ashurts.. Hahaha, bästa skämtet! Och var där över dagen och hjälpte till med de hemskolades friidrotts dag! Ganska tråkigt, men bättre än skolan så va fan haha! Och på kvällen gick vi ut och åt för Katy fyllde 19 år! Åt världens fetaste burgare, yummi! 😀 Och i går var det youthgroup, vi hade my kitchen rules! Yiiihooo 😀 Typ min dröm haha, synd bara att Pete och Manu inte var där.. Världens hetaste kockar… Aaaah. På tal om det så ska jag kika på det nu! Ha det göttttttt! Har har ni lte bilder från veckan.. (Bilden på min hand är inte en riktigt tatuering som ni kanske ser, det är tradionell muslimsk henna som jag fick på festival of cultures som var  förra helgen.)

Let it rain!!!

Sorry, för världen sämsta uppdatering. Har dåligt samvete nu, mest till mig själv efter som jag vill kolla tillbaka på bloggen igen om några år och ba; Jaaaaaaah det var då det ja, goá tider! Men jag var världens hemlängtan faaaan, på så vis: dålig uppdatering.

Det är en as dryg och enormt förvirrande känsla nu. Aldrig upplevt något liknande förut. Allt är kaos i hjärnan vet inte vad jag ska tänka och tycka. Min hemlängtan just nu är outhärdlig. Så är det bara. Jag har varit här i 8 månader och 5 dagar nu. Och ja. Mina 8 månader här har varit sååå tuffa. Mentalt påfrestande som satan. Men samtidigt har jag haft världens grymmaste tid här och upplevt något helt unikt som jag aldrig kommer ångra! Allt jag har upplevt alltså… ! Men hela grejen med den inte så bästa starten på året, sedan byta skola + familj + stad. Allt har bara varit så himla påfrestande och nu är jag så trött att jag bara vill hem och andas in den Svenska luften och krama om mamma och pappa. MEN tanken att lämna mina lillebrorsor, mina värdföräldrar, min fina finska vän Johanna, mina grannar = min  Nya Zeeländska familj gör så jävla ont. Jag vill inte lämna dem. Jag vill stoppa ned dem allihopa i min resväska och ta med mig dem hem. Vilket vi alla vet att det inte går. Dessa två känslor krockar med varandra och allt inom mig är ett enda kaos. Nu måste jag bara fokusera på min sista tid här och göra det bästa av det. För det är verkligen inte långt kvar nu. 🙂

Annars händer det inte så där värst mycket här nere skulle jag vilja påstå. Förutom det faktum att det är utmattande att prata Svenska, var hos Maggan en helg och vi prata Svenska hela helgen och på söndagen var min hjärna helt död av det haha. Min hjärna går ju på Engelska nu för tidn! Här om dagen när vi åkte hem från skolan köpte vi även glass, köpte en extra och gav den till den snygga killen som jobbar med ett vägarbete på en gata på väg till skolan. Haha; vi ba; We bought you icecream!! Han svarade; Ehm, thanks? Haha så kul, inte en aning om vem killen är förutom det!  😉 Jag är även helt dökär i japansk mat! AAAh, vi har världens bästa japanska restaurang här i stada. Så underbart gott!! Och nej japansk mat består inte enbart av sushi! 😀 Och jo i fall ni ville veta, så har det inte regnat på AAAAAAAAAAASSSSSSSSSSSSSSS länge. Så vattensparandet är på hög nivå och Wellington city har slut på vatten om 16 dagar… Det kanske är dags att gå ut och göra en regn dans på gräsmattan idag? Tycker det kan börja regna snart juuuh!!! Måste vara första gången jag vill ha regn.

Joanna, Jag och Nao.

Jag och grannens nya super gulliga kattunge Whiskey!

Tongariro Alpine Crossing

En utav anledningarna jag valde att åka till NZ var för att när jag kikade runt och kollade vad man som turist och kiwi gör på NZ så blev jag kär i Tongariro Crossing, och bestämde mig då för att det SKA jag göra. Och efter en nästan 3 års längtan har jag nu gjort det! Jag blev helt kär i bilderna på Emerald lakes och då bestämde jag mig för att dem ska jag se no matter what! Och igår var dagen! Jag, Joanna, värdmor och hennes kompis åkte upp till Ohakune på fredag förmiddag och checkade in på hotellet. As nice hotell. Och där har vi chillat hela helgen, ätit go’ mat, kollat på film och så. När vi inte gjorde crossingen igår då! Alltså ååh, jag drömde om detta så länge och nu har jag gjort det och vi hade riktigt bra väder iiiih! 😀

Lite info om national parken:

Tongariro Nationalpark är ett världsarv, precis som falugruva. Det är helt läskigt vackert  så det var ju inte så konstigt att Tongariro Nationalpark fick rollen som Mordor i LOTR! (Så igår gjorde jag alltså en 6h hajk i Mordor… 😉 ) I nationalparken ligger vulkanerna Mt. Tongariro, Mt. Ruapehu och Mt. Ngauruhoe (som har rollen som Mount Doom i LOTR).

Om hajken:

The Tongariro Crossing är en 19,4 km hajk uppe bland vulkanerna. Man startar vid Mangatepopo Hut som ligger ca. 1100 m ö.h och avslutar den vid Ketetahi Car Park som ligger ca. 800 m ö.h. MEN. Vi gick bara till Red Crater, ca. 1900 m ö.h, (halvägs in i hajken) sedan vände vi och gick tillbaka. Vi gick alltså hela längden av hajken men inte hela hajken. Och varför undrar ni då? Jo, för att den 21 november (tror jag det var) exploderade Mt. Tongariro och har för tillfället utbrott. Så av säkerhets skäl ska man inte gå längre. Vilket jag och Joanna gjorde ändå eftersom jag vägrade lämna nationalparken utan att ha sett Emerald Lakes, ca. 1800 m ö.h, som låg precis efter Red Crater.

Min dag i Tongariro Nationalpark:

Under dagen/hajken skrev jag en mini dagbok om mina känslor och upplevelser, så vi kan ju börja med det. Jag svär mycket så det blev många svordommar:

  • 08:40. Let’s do this people!
  • 09:30. Inte så farligt. Än så länge..
  • 10:00. WHAT DA F*CK IS THIS MADNESS?!?!?!
  • 10:24. Stairecase; Done. How the hell did I do that shit?
  • 10:49. I’m in the clouds! WOHOOO
  • 11:38. Emerald Lakes. Soooo pretty!!
  • 12:00. F**********CK, walking up from Emerlad Lakes.
  • 12:30. Lunch time!
  • 14:09. Holymoly, fötterna gör så djävulskt ont.
  • 14:14. Vartenda. Jävla. Fotsteg.. Pissar även nästan på mig.
  • 14:36. Done and done!!!!!!! Yeah. + Huvudvärk

Vid halv åtta  på morgonen blev vi upplockade vid hotellet och började vår väg mot nationalparken som tog typ en timme. Början av hajken var enkel, lite uppför hela tiden men inget mer. Vi gick i en liten dal med Mt. Ngauruhoe till höger tills vi kom fram till Soda Springs. Och man hade ju hört rykten om vad som hände där.. = Trapporna från helvetet. Och jag skämtar fan inte. Det var då det var dags att börja ta oss uppåt. Claire räknade fotstegen på vägen ner och sa att det var ca. 400 st, vilket jag tyckte lät lite. Men stora delar av biten var typ 40 graders lutning + trapporna i 1 km. Alltså jag dog många gånger inombords då.. Men ack vilken känsla när man klarat det! Sedan var det plant i ett tag tills vi började klättra oss uppåt igen och då var vi i molnen! Har alltid velat veta den känslan avv att stå i ett moln! Det var inget speciellt.. Förutom att man inte såg ett skit. Men molnen försvann rätt fort. Uppförsbacken var jobbig men sen kom vi upp South Carter och stannade där och drack lite. Efter det tog jag och Joanna vårt eget initiativ och tog oss upp till Red Crater. Vilket inte var så jobbigt. Men Red Crater var såååååå jävla häftigt. En AS STOR krater som typ lös rött.  Och Där uppe var vi på den högsta punkten. Där uppe fanns också skylten som sa: DAY VISITORS SHOULD NOT GO BEYOND THIS PONIT. Men då kunde vi ju se Emerald lakes så vi kunde ju inte sluta då. Så vi började göra våran väg ner dit, vilket inte alls var fysiskt påfrestande för det var sand och grus så man surfade typ ner hela vägen. Man kunde även börja se rök och ånga komma upp ur marken samt hur det blev varmare pga. vulkanutbrottet. Och nästan framme vid Emerald Lakes kom nästa skylt: Warning. Volcanic Flying Rock Zone Next 700 Meters. DO NOT STOP. Vi ba YOLO (you only live once) haha närå. Men jag kunde ju inte ge upp då. Kom ner! Tog bilder och kikade på de vackra sjöarna njöt av stunden och sedan började vandra upp och tillbaka. Vilket var ett enormt pain in the ass. För man gled typ ner pga. sanden och grejs och vaderna var så döda vid den tiden så det låg på gränsen till kramp konstant. Men jag och Joanna kämpade oss upp! Blev där mötta av värdmor min och sedan åt vi lunch. Efter det tömde vi väskorna på onödigt vatten, som vi visste vi inte skulle dricka för att lätta på tyngden i ryggsäckarna, och började traska ner för igen. Väl framme långt där  nere vid Sodan Springs igen skakade fötterna när man stod still. Vi vilade lite där och gick sedan vidare. Halvvägs tillbaka mellan Soda Springs och Mangatepopo Hut började föttera göra så insanely ont. Varje steg man tog var outhärdligt. Joanna sa då att hon skulle sätta sig och vila fötterna, men jag fortsatte för jag ville bara få resten av biten överstökad och sedan vila dem. Vilket var tur, för jag blev sedan lite kissnödig och efter typ 5 minuter kändes det som jag skulle kissa på mig. Började gå fortare och det blev värre och värre. Sedan kom en skylt som sa; Mangatepopo Hut 25min. Sista biten sprang jag nästan. Haha, shit vad nära det var men jag lyckades! Och gick på dass. Sedan satte jag mig ner och lät smärtan i fötterna tillsammans med den exploderande huvudvärken ta över hela min kropp! Men det var en skön känsla för jag visste vad jag hade gjort och sett. 😀 Sedan kom Joanna och en timme senare värdmor och hennes vän och sedan bussen!

Det var en grym dag som jag kommer minnas länge, och detta är ett måste om ni någonsin kommer till Nya Zeeland!

Alltså jag är ingen mästerfotograf men här kommer bilderna! OK, bilderna suger.. Haha.. MEN; Se och njuuut! 😀

DSCN3772 DSCN3773 DSCN3780 DSCN3786 DSCN3787 DSCN3803 DSCN3806 DSCN3809 DSCN3819 DSCN3820 DSCN3821 DSCN3823 DSCN3825 DSCN3831 DSCN3833 DSCN3842 DSCN3847 DSCN3848 DSCN3852 DSCN3860 DSCN3862 DSCN3864 DSCN3866 DSCN3872 DSCN3873 DSCN3875 DSCN3876 DSCN3877 DSCN3879 DSCN3885 DSCN3886 DSCN3914 DSCN3917 DSCN3919 DSCN3927 DSCN3928 DSCN3941