Queenstown – Wellington, South Island trip.

Dag 8, 3 maj. Tidigt som fan på morgonen gick vi upp. Dags att fara mot Milford Sound! Vi var så tidiga att frukosten inte ens öppnat när vi kom ner för att äta. Fast vi gick in och åt ändå. Hehe. Den 4h långa bilresan gick rätt bra, jag var fortfarande lite sjuk(febern dock borta), annars mest bara as trött. Fast rejäl snuva och en massa nysande. Väl i Milford hoppade vi på Realy Journeys nature cruise i 2h och det var så himla fint. Milford Sound är den enda fjord i NZ man kan nå med bil. Rekommenderar verkligen ett besök här.  Bil resan dit är också helt fantastisk speciellt sista 2h. Efter detta ändrade vi lite reseplanen och bestämde oss för att styra mot Dunedin (uttalas Dunidin). En 5h lång bilresa, drog hela sträckan i en smäck! Kom fram kl20 utmattade efter 9h i bil och tog in på världens sämsta motell. Haha, det var ett skämt alltså.

Dag 9, 4 maj. Vaknade upp, oerhört utvilade. Och checkade ut, tack gode gud att vi bara stannade en natt där. Vi drog ner till centrum och hade en god frukost innan vi for till Cadbury fabriken!! för er som inte vet vad det är så är det där de tillverkar all Cadbury choklad som äts i NZ! Där tog vi en liten tur. Det var mer för barn egentligen så.. Ja, fast det var väl ganska så intressant ändå och rätt kul. Fick se södra halvklotets största choklad fall. 1 ton flytande choklad. Fick även ett smak prov av det sedan, fast jag måste säga att till och med jag tyckte det var lite för mycket. Men det var ett trevligt besök 😀 Efter det for vi mot Baldwin Street! Vilket är världens brantaste gata. Och tro mig det såg typ ut som ett skämt. Det var som gatan gick rätt upp i himmelen. Vi bestämde oss så klok att ta dagens tränings pass där och gick upp för gatan. Så dryyyyyyyyygt, men gick fortare än jag trodde. Min kamera lyckades inte riktigt fånga verkligheten på bild, så om ni är lite osäkrat på mina bilder och tänker. Men det är ju inte så brant, så googla det. För tro mig det är helt sjukt, haha. Om jag fatta rätt är det 19 graders lutning, om inte så är lutningen 1:2,86. Alltså när man gått en meter har du tagit dig 2,86 meter högre ovanför havsytan, vilket är rätt massivt. Efter detta fascinerande besök tog vi en kort 2h resa mot Timaru och stanna natten där!

Dag 10, 5 maj. Timaru var bara ett stopp för att inte behöva åka så långa sträckor hela tiden. Så efter frukost åkte vi till Chch. Eller Chirstchurch som det skulle stå på en karta. Vi stannade bara här i 3 h innan vi for vidare. För alltså det finns tyvärr inte mycket att se här. Längre… Det var ett riktigt ledsamt och förvånande besök. Väl där ser man hur i princip hela staden förstördes i jordbävningarna sep 2010 och feb 2011. Halva stan är fortfarande  avstäng med ruiner över allt, vart du än går.. Det är svårt att förklara när man ser något sånt här. För man inser inte hur snabbt något kan förstöras, för att vara exakt inte mer än 30 sek. Att nästan en hel stad kan förstöras på 30 sekunder är helt sjukt. Verkligen sorgligt. Det är vid sådana här tillfällen man får en liten bättre bild på det hela, än att bara sitta hemma och läsa tidningen eller se på nyheterna och bli lite ledsen över vad som hänt. Att se det så här och 2 år senare ger en helt annan bild.. Det blev inte mycket bilder alls.. Tyvärr, kameran var inte riktigt det man tänkte på mest om man säger så. Vi gick även på Earthquake museet i Chch, och det rekommenderar jag verkligen. De hade en video från den i feb 2011 och hittade den på youtube fast med nyhetskommentatorer, det är även två klipp i denna videon den jag såg är den första. I alla fall iktigt bra ställe att gå till. Gå dit. Efter detta omvälvande (?) besök for vi vidare mot Hanmer Springs.

Dag 11, 6 maj. Denna dag har jag tyvärr inte en enda bild ifrån. Haha. För vi låg bara på hotellrummet tills vi drog till poolerna haha. Åker man till Hanmer Springs så åker man dit för att bada så är det bara. Här har dem sådana dära thermal pools med en massa mineraler. Jätte skönt 😀 Så på eftermiddagen drog vi till ett område med MASSOR med olika pooler och bara låg i dem i några timmar. De hade även vattenrutschbanor, så jag och brorsan åkte i dem också såklart. Efter detta middag och stannade en till natt där i Hanmer.

Dag 12, 7 maj. Tog en liten sovmorgon och for sedan mot Kaikoura. Alltså då var man rätt trött på att åka bil så, jah. Men på vägen lyckades vi ta oss in bland en bonde och hans HUNDRATALS får som han flyttade till en annan äng. Väl framme där åt vi lite granna och for sedan vidare upp en liten bit på kusten innan vi stannade och kolla på sälar. 😀 Vi åkte in på en rastplats och stannade och 2 meter bredvid bilden låg typ 4 st så vi klev aldrig ut. Efter som de kan vara rätt farliga. Tog lite bilder och åkte vidare till ett litet vattenfall där det fanns ASSSSSS många bebis sälar 😀 😀 😀 😀 😀 :D. Iiiiih, allt som är litet är gulligt juh 😀 Dööpte en gulligaste till Teddy och tog jätte många bilder :D. Dock kunde jag inte ta med honom hem.. Åkte sedan vidare mot Blenhiem och sov där.

Dag, 13, 8 maj. Alltså nu tar vi detta simpelt som fan. Vakna, åkte till Picton, tog färja till Welly, hämta hyr bil och åkte till Tamar. Ni vet min tremänning! Tog inga bilder. Spenderar nu två nätter här!! As bra, hejhopp!

Dag 8:

DSCN4526 DSCN4435 DSCN4456 DSCN4466 DSCN4486

Dag 9:

DSCN4542 DSCN4531 DSCN4534 DSCN4537

Dag 10:

DSCN4558 DSCN4553 DSCN4555 DSCN4556https://www.youtube.com/watch?v=bIms6vXnL30

Dag 12:

DSCN4597 DSCN4570 DSCN4574 DSCN4583

Advertisements

A life in 10 months.

Jah. Jag önskar verkligen jag på något sätt kunde få ner här hur jag mår just nu. Att förklara den exakta känslan med ord. Den sista tiden har jag gjort som Joanna gjorde hon åkte och bara lägger de jobbiga känslorna i en “mental” låda. Man trycker bara undan dem. Vilket funkar rätt bra eftersom jag är på semester med familjen och då är det inte lika illa som när man är hemma i Palmy med alla man älskar där och faktiskt inser att snart är det slut. När jag satt på bussen ner till Wellington dagen innan jag skulle möta familjen och åkte ut från staden var det riktigt illa. Nästa gång jag är tillbaka där så är jag tillbaka för att åka hem.

För att åka hem.

Det sägs att “hemma” är där ens hjärta är. Och nu vet jag faktiskt inte vart det är.

Som Joanna skrev i sin bok om oss till mig: It’s not 10 months of your life, it’s a life in 10 months. Och det är så sant. Detta har varit de mest grymma och bästa månaderna i mitt liv och snart är det slut. Det är en sån där känsla som man ofta tänker men greppar det inte. Den flyger runt i huvudet som ett spöke men fastnar aldrig någonstans, fast snart så gör den ju dock det. Vad man upplever som utbytesstudent är priceless, det är värd all möda, alla tårar, alla slag i kudde, alla skratt, alla kramar. Det går inte att sätta värde på det här. Vad jag försöker få sagt är, till er som funderar på att göra detta, är; det spelar ingen roll hur osäker du är, eller hur pissigt det kan kännas under tiden du är där, eller att du inte vill ta studenten ett år senare än dina kamrater. Att säga att det är värt det kan jag inte. Det är så mycket mer än det. I slut ändan gråter man oavsett, kollar tillbaka på det mest fantastiska äventyr någonsin och kommer hem som en helt ny människa.

Jag vill inte åka hem. Så enkelt är det.

På fredag är jag tillbaka i Palmy, då är jag hemma igen. Och jag ser inte fram emot det. Inte alls. Ibland önskar jag lite djupt inom mig, även om jag inte vågar erkänna det för mig själv, att jag inte behövde åka tillbaka. Utan bara lämna landet nu. För då behöver jag inte gå igenom detta som två av mina närmsta vänner här redan gjort (Maggan sitter nu på planet till L.A.). Jag vill verkligen inte det. Jag vill inte vara i positionen Joanna var i två veckor sedan och Maggan var i idag. Jag vill inte uppleva känslan av att säga hejdå. Det är den värsta känslan. Hejdå:n är det värsta som finns. Ni som någonsin förlorat en nära släkting eller vän vet vad jag menar. Jag säger inte att det är samma känsla, för jag kommer, förhoppningsvis, träffa dem här igen. Men de påminner väldigt om varandra, man skulle väl kunna säga att känslorna är kusiner. Den tommamagenviljanattspyochslåhåliväggen-känslan. Den känslan då man inte ens vet om man kan gråta.

Kommer ihåg den euforiska känslan ett år sedan. Att få åka till sitt drömland. Nu sitter jag i en helt annan position.

 

7 dagar kvar.

Queenstown wine trail, Isengard, Lothlórien and some fever..

Dag 6, 1 maj. Under natten vaknade jag med förbaskat torr hals men drack en hel del vatten och somnade om. Några timmar senare vaknade jag med hals ont.. Suck. Pappa som var förkyld innan han kom hit har smittat mig.. 😦 Vi sov i alla fall länge denna morgon så vilda en hel del och tog även en power nap innan det var dags för vinprovning! Vi gjorde de så kallade Queenstown Wine Trail. Besökte 4 olika wineyards. Det var en riktigt bra tour, rekommenderas! Favorit stället var Mt. Rosa. Som hade e riktigt god dry Riesling. Annars skulle jag väl rekommendera Mt. Rosas vin överhuvudtaget. Efter 5h och 18 olika viner var det dags att åka tillbaka till hotellet. Där tog vi alla en power nap innan vi gick ner till poolen. Jag vaknade med ännu värre hals ont.. Men men. På kvällen vid nio efter att jag inte orkat röra en fena blev jag så hungrig att jag och brorsan gav oss ut på ett äventyr i att hitta mat. Efter ca 1 mil hitta vi BK. Och jag måste säga att gå in med en BK påse på ett femstjärnigt hotell ger en roliga blickar haha. Hotellet vi bor på i Queenstown är riktigt fint och vyn utanför rummet är amazing. Efter BK gick jag och sov.

Dag 7, 2 maj. Under natten vaknade jag med ännu värre halsont. Det var bättre på dagen dock.. Jag var trött som fan men samlade all energi jag hade för vid lunch bar det av mot Glenorchy och kollade runt i det området. Ganska dramatisk och varierad natur så inte konstigt Misty Mountains, Isengrad och Lothlórien  var filmade här. Det sjukaste av allt var ju att man kände igen sig i naturen.. Dock blev det inte mycket bilder, dels för att vädret sög och för att jag la all energi jag hade på att stå och gå. Det var en ok dag. Hade varit bättre om jag inte var sjuk. På eftermiddag hade jag feber….. Yay. Väl tillbaka på hotellet mådde jag SKIT. Så la mig och sov i 2h innan middag. God middag och nu ligger jag här. Med feber. Jag orkar inte alltså, önskar att vi inte var på väg imorgon igen. Det är utmattande att sitta i bilen. Dags att försöka sova av mig detta dock och hoppas på att jag mår bättre imorgon när det bär av mot väst kusten igen.

Dag 6:

DSCN4420 DSCN4402 DSCN4404

Dag 7:

DSCN4424 DSCN4422

Westport – Queenstown, South Island

Dag 4, 29 april. Efter brorsan tagit en såkallad. 9h powernap till fem på morgonen väckte han alla och kände att det var dags att gå upp.. Fast jag vaknade arg som satan ändrade på det såklart så vi återgick alla till vår sömn.. Jesper nekar att han har jetlag även fast han somnar kl21 varje kväll.. Denna dag började vi i alla fall ta oss ner mot västkusten! Denna dag åkte vi Westport – Franz Josef Glacier. Det var vääääldigt dimmigt denna dag vilket var synd för jag har hört att västkusten är väldigt fin. Men men inga tårar fällda för det. På vägen ner stannade vi på en massa utkiks platser såklart sedan kom vi till Punakaiki och stannade där för att kolla på Pancake Rocks!! Stora klippor/stenar som ser ut som en massa pannkakor på hög, det var häftigt.  Bland klipporna ar det också hål som kallades för blowholes för tryck underifrån skjöt upp en massa vatten då och då. Häftigt värre. Sedan for vi vidare mot Hokitika och åt lunch och sedan ner mot Franz Josef! Där hade vi bokat hotell, riktigt fint hotell älskade det. Efter inchekning åkte vi till Lake Matheson, en glaciärsjö och tog en långpromenad runt den, då hade det även klarnat upp så man fick en riktigt fin syn på bergen! Under dagen fick vi även uppleva känslan av att dela väg med tågen, en enfilig bro hade tågräls i mitten får tågen och tågen givk även rakt igenom rondellerna på vissa ställen.  Avslutade sedan dagen med middag!

Dag 5, 30 april. Sovmorgon woohoo! Kl. 8 ringde alarmet så himla skönt. En och en halv timme senare bar det av mot Fox Glacier. Franz Josef och Fox Glacier är två olika glaciärer inte långt från varandra. Det var meningen att vi denna dag skulle gå en 4h vandring på Fox Glacier men så blev det icke.. För pappa hade insisterat att vi INTE behövde boka i förväg, och jag hade ju inte mycket att säga eftersom jag inte håller i pengarna haha. Och såklart så var vandringen fullbokad.. Men vi kunde ju inte missa glaciären inte! Fanns ju andra alternativ! Så istället bokade vi HELICOPTER TUR WOOOHOOOO. Och jag har ett ord för det: Amaziiiiiiiiiiiiing. Har för det första aldrig varit i en helicopter och sedan att få flyga över glaciären och sydöalperna var sjukt häftigt. Och det faktum att vädret var strålande gjorde ju allt bara bättre. Vi landade även upp ovanför glaciären och vandrade runt på snön där uppe, kasta några snöbollar och tog miljontals med kort. Alltså såå himla häftigt! Detta är ett stort rekommenderande. Sedan började vi den 5h långa bilresan ner mot Queenstown. Gillar att åka bil här, dels för att jag gillar att åka bil men också för att det är så jävligt vackert. På vägen stannade vi även och åt Whitebait. Google det om ni inte vet vad det är! Det är typ tiny små genomskinliga fiskar som man blandar med ägg och steker. Jag har ätit det förut men inte de andra. Det tog ett litet smak prov men var inte imponerade de sa att det smaka exakt som abborre och påstod att vi likväl kunde äta detta hemma haha. Men jag köpte en hel ”patty” och åt det yum yum, så det var min lunch för dagen. Väl framme i Queenstown checkade vi in på värsta lyxhotellet som vi bokat, hehe, och åt middag! Så fint hotell!

Dag 4 (bilderna vill aldrig komma i ordning..

DSCN4283 DSCN4168 DSCN4189 DSCN4194 DSCN4206 DSCN4209 DSCN4212 DSCN4219 DSCN4220 DSCN4232 DSCN4242 DSCN4244 DSCN4254 DSCN4261

Dag 5…

DSCN4393 DSCN4395 DSCN4302 DSCN4305 DSCN4306 DSCN4309 DSCN4323 DSCN4331 DSCN4335 DSCN4342 DSCN4349 DSCN4350 DSCN4354 DSCN4357 DSCN4358 DSCN4360 DSCN4369 DSCN4376 DSCN4377 DSCN4386

Wellington – Westport, South Island

Dag 1, 26 april. Så jag åkte aldrig till Maggan utan stannade en natt till hemma i Palmy och åkte direkt ner till Welly på fredagen istället. Åkte hem till släktingarna innan det var dags att gå ut med vännerna i Wellington, wohooo! ja jag kunde gå ut för vid 00:00 var jag officielt inte utbytesstudent längre! Ja jag är nu utskriven i programmet, så nu är jag svensk turist på Nya Zeeland.

Dag 2, 27 april. Lördag morgon, efter jag haft en oerhört fin 3h sömn, åkte jag med Tamar, min släkting, till hennes häst igen, sedan hem till henne och familjen och åt pankakor! Yum sedan for jag mot Wellington AIRPORT. Wiiooooo! Och mötte upp familjen efter 1 h väntan…. Såg även Gullom som hänge i taket! 😀 Sedan hände det inte mycket va.. Checkade in på hotell, gick till Mac’s Brewery och åt as god middag. Åker ni till Wellington så är denna restaurang ett måste!! Ligger vid vattnet bredvid Te Papa. Dem har oerhört bra mat och sedan såklar ölen/cidern som de gör där är också fina grejer! Efter det chrashade familjen som klubbade sälar vid 8 tiden och jag gick ut den kvällen igen för Ben fyllde 18 fast var inte ute så länge för det var en tidig morgon dan efter!!

Dag 3, 28 april. Det blev en tidig morgon denna dagen för att åka mot färjan mot Picton! Efter en 3h resa började vi komma in skärdgården på sydön. Det är väldigt vackert och vi har inte gjort mycket idag förutom att åka till Westport, stannade även i Nelson på vägen. Kollade på utsikten och även fast vi bara är en 3h båtresa från nordön så är det stor skillnad på ladskapet. Så himla fint! Har riktigt mycket problem med Svenskan, haha, pappa tycker jag ska gå med i SIF (svenska för invandrare) när jag kommer hem..

DSCN4131 DSCN4098 DSCN4102 DSCN4110

See you soon!

Jao, jag har nästan packat klart nu va.. Garderoben är tom osv. Tänkte meddela till er trogna följare att jag åker iväg imorgon ser ni. Först blir det Levin, för att hänga med Maggan, sedan Wellington på fredag, på Lördag kommer FAMILJEN hit, woohooooooooo! Mammis, pappis, Lenis (Lena, stymor) och brorshis 😀 Och på söndag åker vi ner på sydön. YÄH, detta kommer bli awesooomeeeeeee. Så min uppdatering kommer vara as dålig de kommande 3 ish veckorna. Jag markerar AS DÅLIG. Eftersom ett ex antal personer där hemma påpekade innan jag åkte att jag ABSOLUT inte får glömma av bloggen medans jag var här vilket uppenbarligen var väldigt vanligt bland oss utbytisar, sa dem. Men jag måste säga att jag gjort en jävligt bra jobb med att hålla bloggen i gång? Elleeer?

Om jag inte redan skrytigt om detta så gör jag det nu! Har jag redan gjort det får ni höra det igen, mohahah. Ni vet (kanske inte men ändå) innan jag kom hit så spekulerade jag om att jag kanske skulle åka över L.A. Vilket jag inte gjorde utan det blev Hong Kong istället! Good news är att Air New Zealand slutade i November att flyga genom Hong Kong på den rutten och flyger nu istället L.A. Vilket betyder att när jag kommer hem har jag bokstavligt talat flugit ett varv runt jorden! WOOHOOOO, hur många utav er har gjort det liksom? 😉 Haha. Och som det freak jag är har jag gjort min research och Air NZ har fem olika plan som går rutten Auckland-L.A.X-Heathrow. Två utav dessa plan är Allblacks plan, två vita normala as tråkiga och det 5e är the Hobbit planet!! Jag håller alla mina tummar att jag hamnar på det planet, annars funkar ett Allblacks plan lika bra, sämst vore ju om jag hamna på ett vitt…. Haha..

Ha det fint alla ni så hörs vi snart igen!

cropped-dscn4057.jpg

See you later Joanna..

F*cking shiiiiiiiiiiiiit. Vart fan ska man börja? Jag spyr 1 gång om dagen, mår illa, har ångest och gråter som en gravid kvinna. Denna sjukdom kallas jagvillverkligeninteallsåkahem. Det här är något som ingen av er någonsin kommer förstå.

En sak som jag och Joanna var jävligt ledsna, besvikna och förbannade över är att ingen fd. utbytesstudent berättade hur jävla svårt det kan vara och hur mycket det kan suga att vara utbytesstudent. Men det var som Grayson då sa; när det börjar ta slut och man kommit hem ser man bara hur bra allt varit och alla tidigare kamper försvinner med vinden. Och fan vad saaaaant. Saker gick inte som planerat och det var svårt som fan, men detta har varit det grymmaste, ballaste och häftigaste året i mitt liv. Jag vill inte åka hem. ÅH. Jävlar. Världens bästa 10 månader. Kanske bör jag skita i flyget skaffa jobb och plugga klart här? Gifta mig, skaffa barn och dö här? Kanske det va. Låter fan jävligt bra just nu. Jag ångrar ingenting av mitt år här. Det har varit perfekt.

Idag dog jag på flygplatsen, mina ögon svider fortfarande lite efter alla tårar. Idag åkte Joanna hem. NZ kommer inte vara detsamma utan henne. Alltså fan vad jag grät idag, och alla ba; men du kommer ju se henne om 4 veckor igen. Men inte fan bry jag mig väl i det. Världens finaste Joanna lämnade oss idag för Finland och det kommer inte bli sig likt. Och jag tror att nu vet jag att detta är på väg att ta slut på allvar. F u C k.

Alltså jag vet verkligen inte vad jag ska säga. Ingen av er, förutom er fd. utbytesstudenter, förstår detta. Hatar det. Idag började jag även att packa..

Team JoJo med vackra röd gråtna ögon..

Insomnia

Skrivet lördag 20 april.

Så igår var det min sista youthgroup.. Det är awesome och lite ledsamt.. Grät lite granna när de bad för mig. Alltså det känns så jobbigt. Frågan är ska jag förtrycka känslorna tills det är dags att åka hem, svämmar över, sitter på flyget eller ska jag bara handskas med dem nu? Det blir nog någon utav de två första alternativen. Jag får ett tomt hål i magen av att tänka på detta hära. I alla fall det var awesome och vad vi gjorde var INSOMNIA. Wooowoooo, så vad vi gjorde då var att vi gick dit vanlig tid. kl sjuuu på kvälla och stannade till kl sjuuuu imorse. Jag är i chock att jag klarade hela natten.Vi började hela kvällen med att mötas 101 pers……. Ojojoj, as många juh, vi brukar bara vara typ 50 på youtgroup men men. Sedan gick vi och bowlade, jag vann i min grupp! En gångs händelse no doubt. Gick sedan tillbaka till kyrkan och chillade och åt hot chips där till det var dagt att åka till the LIDO! Yeah, Lido är stadens simhall. Och för alla ungar i min generation som växte upp med Eva och Adam så är det ju allas dröm att gör som dem gjorde.. Att ha ett helt badhus för en själva vid midnatt, det var lätt som fan på min bucketlist här i livet och nu kan jag ticka den boxen! YEAH. Hade helt galet kul där med alla 😀 Vattenrutschbana, bubbelpool, stora basänger och en uppblåsbar grej att springa på! Bättre än så blir det bara inte!! Man kanske ska ta och boka Aqua Nova där hemma till min 19 års dag i sommar? 😉 hehe. Det vore epic fan. I alla fall efter det drog vi sedan tillbaka till kyrkan och lekte leker i någon timme si så där, sedan film; Pitch Perfect!! Woowooo, helt ok film, inget jag skulle se på flit igen, kanske om jag var uttråkad, men Fat Amy är ju legendarisk. Sedan chillade vi mera och sedan morgon Aerobics.. Hehe och sedan Maccas! (McDonken.) Hehe 101 pers stormar donken 5:30 på en lördag morgon händer fan inte ofta va! Nej jag var HELT DÖD vid det laget, sedan sa jag mina hejdån och åkte hem. Aldrig mera Wired.. Eller ok nu ska vi inte överdriva jag kommer komma och hälsa på. Men inget mera på minst ett år. Sugit VÄRRE. Sen kom jag hem till värdfamiljen som åt frukost, vilket var as skumt för då var det läggdags för mig..? Och vid det laget var jag en zombie, vart uppe i 24h och jag är fan för gammal för sånt.. Men men nu har jag sovit och är utvilad 😀 I dag blir det sleepover hos Joanna och besök på flygplatsen för att vinka av Samira från tyskland…………………………………………………………………………………………………………………………

Tog inte en enda bild från Insomnia… Det var så mycket annat att göra där va.

Mexicano!

Wooowooooooo, igår lagstiftades samkön äktenskap på Nya Zeeland! HURRAHURRAHURRA! Härliga framsteg måste jag säga. HÄR KAN NI LÄSA MER OM DET!!! Jag mår lite bättre vae. Och imorgon är det sista youthgroup.. Inte tänka mer på det juuh. Makes me sad. Ikväll då jag hade energi för första gången sedan i söndags drog jag ut och åt med vänner, Samiras hejdå middag.. På lördag åker hon.. Och på måndag Joanna.. Alltså ååeeeeeeh. I alla fall vi åt MEXICANO!! Yeah, jag tog en “mild” grej, stark som fan ville dö lite.. Och sedan som man gör kiwi style gick vi sedan till en pizzeria 20minuter efteråt..  hehe. Där åt vi deras dessertpizza, för jag och Joanna var bara tcungna att testa den innan hon åkte. SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLA GOOOTTTTTTTTTTTTT. Ni fattar inte. Typ en söt pizza/paj deg grillad i ugn med as mycket bär, choklad och vaniljglass. Ohmy. Ska så testa göra det själv när jag kommer hem! En till sak om ni vill lära er om kiwi kultur så bör ni göra som jag gjorde nästa gång ni går på en sleepover. Gå dit i pyjamasen, en påse med godis i ena handen och sovsäck och kudde under den andra.  Och det är ju sant det är allt man behöver. Då behöver man ju inte ens byta om vi läggsdags! As bra, vi (sverige) borde lära oss utav detta.

DSCN4094 DSCN4096

Haunted hospital

Shobreee, detta inlägg om helgen som vart skrev jag i måndags, men efter som inget har funkat som det ska har jag NU äntligen fått upp bilderna och är kommer deeeeeeeeet. Hoppas allt är fina fisken i Sverige, jag själv är sjuk, eller något, vem fan vet liksom. Huvudvärk, illamående, problematisk visdomstand, smärta i höger öga så illa att jag inte kan kolla till höger och värsta yrseln jag någonsin haft. Höhö, meen det blir nog bättre snart 😀 Hoppas jag.. I alla fall förra helgen:

Igår åkte jag med grannarna över till Pahiatua. Det var “kyrk” dags och vad vi gör då är att vi åker hem till någon vänfamilj (olika varje gång) ber en bordsbön och ÄTER!! Woohooo, alla tar med sig mat sedan har vi världens knytkalas! Sååå gott!! I alla fall igår var det dags att vara hos Richard, Graysons bästa vän och han som äger min NZ utbytesorganisation! Det är trevligt, som det alltid är, men det spännande är förstår ni är.. Att han bor i ett nedlagt sjukhus!!!!!!!!! Sant så sant, och jag vet inte om jag nämnde det men det var hos honom jag + alla andra utbytesstudenter började vårt utbyte i tre dagar. Yääääh as kul!.. I alla fall Richard bor på den privata delen som är riktigt mysig faktiskt. MEN går man neråt i hallen så ser man två fina vita glasdörrar som leder in till den gamla sjukhus delen…….. Och där pågår det fan saker, no doubt. Så äckligt. Hela huset är byggt på längden och inte höjden, när jag bodde där bodde jag så långt bort från den privata delen som möjligt, thank heavens. I mitten av huset ligger matsalen och det är mellan matsalen och den privata delen som shit is going down. Alltså, det säger ju sig självt ETT NEDLAGT SJUKHUS. Jag vet inte riktigt om jag “tror” på spöken, men något är det i alla fall där. När jag, Joanna och Kelly gick och kollade runt där igår, medans det var ljust ute, så är får man kalla kårar så fort man går igenom de vita dörrarna även fast man är tre.. Men det är ok så länge det är ljust haha. Kelly gick dock runt hela kvällen helt bleck och sa konstant; I hate this house so much. När det var svart ute dock vid typ sju tiden kommer Oli och Lucas och tar tag i mina armar och ben och börjar släpa mig mot de vita dörrarna. Alltså paniken.. Jag började få världens skräck films senarion i huvudet men så våldsam som jag är lyckades jag sparka mig ut deras grepp och sprang sedan iväg. Bara att kolla på de där vita dörrarna är tillräckligt.. Jag behövde gå på toa en gång också och toaletten ligger precis bredvid dörrarna och jag ba till Joanna; You have to come with me to the toilett and satnd outside while I pee. Alltså ja, det är svårt att förstå om man inte varit där.. Men var glada för det niiii..

Det var en bra kväll och jag skrattade så mycket att jag började hicka.. Och Peter försökte guida mig igenom hur man får bort hickan och tjatade om att det BARA går att få bort det om man dricker vatten upp och ned. Så hans visade mig ett sätt att göra det på, vilket sket sig rejält så han tog tag i mig och lyften mig upp och ned så vi kunde göra det på det sättet. Enda problemet var att när Oli gav mig vattnet för att dricka tänkte ju inte jag på att tyngdkraften inte vänds upp och ned tillsammans med mig.. Hehehehe, så i stället för vatten i munnen hamnade ca. en halv liter på golvet. Hehehe, skratta tillsammans med hela krykgruppen på 20 pers tills jag grät. Aaaah, minnen!

I lördags var jag och Joanna även på sleepover hos vår Japanska vän Nao. As kul kväll! Nao är galen och så himla underbar! Haha, vi hade as kul. Lagade Japansk mat, bla. sushi, kollade på Waterboys, en japansk film om ett gäng killar som startar en synchronised swimming team. Hehe, kollade MAMMA MIA!!! 😀 Finns en as het video på mig när jag dansar till Does Your Mother Know! Jag älskar den filmen alltså, världens jävla må bra film alltså och musiken är ju underbar!! Riktigt fin kväll!

Nedan har ni bilder från sleepover och sjukhuset.. 😀 Och bilderna är i oordning men min hjärna har inte energi att bryyyyyy sig. Tror jag ska sova lite mera nu va!

DSCN4058 DSCN4060 DSCN4073DSCN4059   DSCN4085 DSCN4071 DSCN4082 DSCN4077 DSCN4088 DSCN4080 DSCN4084 DSCN4093