ALLT ÄR FÄRDIGT.

Jobbig dag på jobbet idag, eller egentligen inte, mycket berodde väl på att det är PL och då vill man helst inte sitta där och för en sak till!! Gissa vad?! MINA FLYGBILJETTER HAR KOMMIT!! Pappa, min chef, kom in med kuvertet på kontoret och sa kolla! Och där låg dem så fint! Min undersökning gick dock käpp rätt åt helvetet, hahah! Jag byter flyg i Hong Kong, sjukt häftigt måste jag säga även fast jag bara kommer vara på flygplatsen.. Och så har det varit en sån där dag då det bara pirrar jätte mycket i magen, så det har varit lite jobbigt idag på kontoret i övrigt är dagen awesome FÖR VET NI VAD?!?!? Alldeles nyligen kom det en snubbe och han ba; är det du som är Eva Johanna Hedlund? Jag ba; aaah. Han ba; jag har ett packet åt dig. Och så fick jag skriva under och grejor, som på film ni vet? 😉 haha. Och där i låg mitt pass med mitt NZ student visa!!!!! 😀 😀 😀 😀 😀

NU ÄR ALLT INFÖR RESAN KLART och om 12 dagar åker jaag!!!!!!!

 

 

Advertisements

Jag har slagit näven i bordet.

Woop woop, om 14 dagar ganska så exakt skulle jag gissa på att jag sitter på Heathrow i väntan på flyg nr två mot…? Jag har inte fått någon konkret information men skulle gissa på L.A… om inte mina undersökningar på den fronten gått käpprätt åt helvete och jag egentligen ska byta till någon stad i Asien, haha? Meeeen! Det får vi svar på när min flygbiljetter kommer!

Idag öööööser regnet ner och jag är  lycklig! För nu är det Peace And Love!!! Det är rätt kul att bo PRECIS mellan campingen och festivalområdet och se alla stackars små campare lida! Näst sista veckan i Sverige innebär detta också! Och nu är jag i fasen; jaah det blir gött det här. Pratade lite med pappa idag också ang. Arlanda. Jag blev lite tårögd, han frågade om det var jobbigt. Jag svarade lite dystert; Neej, men nervöst. Jag tror jag oroade honom lite.. Det blev en liten utfrågning när vi pratades vid lite senare på telefonen. Så pappa, om du läser detta, även om jag från och med idag gråter så fort jag pratar om NZ (vilket jag dock tvivlar på) så ska du veta att jag faktiskt ändå längtar. Och det var som du  sa tidigare i vintras när en lite större svacka uppenbarades sig; När du väl slagit näven i bordet och bestämt dig för att åka, då kommer inget kunna ändra på det. Ändå sedan dess fram till slutet av maj någon gång, har jag liksom i slowmotion slagit näven i bordet. ÄVEN FAST JAG GRÅTER MIG TILL VÄTSKEBRIST SÅ KOMMER JAG, DEN 11 JULI, KLIVA AV MITT FLYG PÅ NYZEELÄNDSK MARK. Punkt slut. 😀

Jo men så att..

16 dagar är inte mycket. Inte mycket alls.. Nu är jag i den där lilla svackan igen då jag inte riktigt vågar erkänna för mig själv att jag längtar. Vilket jag vet att jag innerst inne gör, och den längtan finns där under ett tunt tunt äggskal som spricker än en gång när som helst. Jag är rädd inför Arlanda, för jag har inte någon som helst aning om hur känslorna kommer vara där och då.. Det är klart att det kommer vara lite jobbigt, men frågan är hur jobbigt blir det? Tänk om jag inte vågar mig igenom säkerhetskontrollen.. Tänk om jag inte vågar lämna tryggheten, Sverige, mamma, pappa, Borlänge. Fan, tänk om. Okej, mamma och pappa kommer i och försig att tvinga mig om det uppstår, stackars medresenärer som då får genomlida mitt gråtande. Arlanda blir nog den delen i processen när man precis gått in i tunneln och inte riktigt ser ljuset som uppenbarar sig där framme. När man bytt plan i London och sedan passerat halva jorden, 1100 mil bort, kanske ljuset börjar lysa.  Jag längtar skit mycket, till softlandingcamp, Gravity Canyon, den fina lilla stad jag ska bo i, min värdfamilj, den norska utbytesstudenten som jag kommer bo med, min nya skola, min skoluniform, mina nya kompisar, det vackra landskapet, jag längtar som fan till mitt drömland, Nya Zeeland. Men helt ärligt..

Jag är lite rädd.

Värdfamilj.

Näääh men om man ska ta och uppdatera litt grann då. I fredags, skolavslutningsdagen i ära, så fick jag ett samtal av Exploriuuus! Gissa vad dom sa? DU HAR FÅTT VÄRDFAMILJ!! Jag; KFÄ(%¤W&M)&Q¤(A=CAT W!!!!!!!!!!!! wiiowiiowiiowiiowiio!

Jo så att.. Jag ska bo med en holländsk familj strax ovanför Wellington. En mamma, en pappa, två döttrar, en hund och tre katter. Det känns super, har pratat lite med pappan och han har även visat mig bilder på deras hus. Det verkar jätte fint och det känns jätte bra.  Tiden bara tickar ner och ner och ner och ner och ner….. osv. osv. osv.

Jag längtaaaaarrr!! Men ändå inte, haha, det är 2 ½ vecka kvar så det är ingen idé att längta för snabbare än jag kan säga “SNART ÅKER JAG TILL NZ” kommer jag stå där och gråta floder på Arlanda. Det är liksom två jobbdagar kvar denna vecka, sen midsommar, sen pl (som kommer gå svin fort) och sen sista veckan. Och sista veckan kommer väl bestå av många “sista” möten med kompisar, packning, avsked och 18års grejor och sen är det söndag, dagen innan och jag typ dygnar  för att det inte kommer gå att sova, eller så kommer det vara så sorgligt att jag gråter mig till sömn haha.

INTE LÅNGT KVAAAR

Till mitt vackra s2e.

När jag gick ut nian med mina fina klass 9d trodde jag; bättre klass än så här kommer jag aldrig få igen. Men ack så himla fel jag hade.. s2e, bättre än klass än SÅ HÄR blir det bara inte. Ni är allihopa helt sjukt vackra från insidan och ut, ni är bland de finaste personerna jag känner, alla ni. Det är som att gud tagit sina finaste änglar och satt dem i en klass. Igår när tårarna började rulla ner för kinderna insåg jag hur galet mycket jag kommer sakna er. Jag vet att jag kommer få det skit bra där nere och troligtvis inte kommer vilja åka hem igen, haha, men ni ska ändå komma ihåg att alla ni kommer alltid finnas med mig på min resa, och jag på eran hoppas jag! Ni har hjälpt mig bli den jag är idag. Och jag vet att många av er kommer bli nära och kära vänner även när vi alla tagit studenten.

Emma, Amanda CG, Franscesca, Veronica, Amanda O, Sanna, Alexandra, Andreas, Felicia, Rebecka, Citra, Malin, Moa, Ingrid, Kristoffer, Frederike, Sandra, Elin, Filip, Michelle, Markus, Patrick.

Tack som fan för två helt underbara år, ni är så jävla fina.


SKOLPLACERING

DET PIRRAR I MIN MAGE. Nu, nu j*vlar snackar vi. Som jag skrev i mitt inlägg om när jag fick veta mitt avresedatum så skulle min pappa aldrig spamma mig om det inte var något viktigt. Så idag mitt under tiden vi sparkade ut engelskspråkiga treorna och hela världen kastade iskalla hinkar vatten på mig ringde min pappa 3 ggr(!!!), smsa en gång och skrev; Kolla din mail. Haha jag lovar mina ögon blev helt tårfyllda. MEN, det var ingen värdfamiljs placering, den kommer sen! Men det gjorde inget för; Hihi,  jag fick min skolplacering!

iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhhhhwiowiowiowiowiowi

Jag kommer att gå på ett College som ligger beläget i en liten stad strax ovanför Wellington! Det var en ganska häftig känsla att hålla papperet i handen med the International Dean’s signatur om att jag, JAG, ska gå på hans skola i tio månader!!

Nu ska jag lägga mig med fjärilar i magen. ihih.

Jaaaaaah…

Wööööööööööööö… That’s how I feeeeeel. Bara för att detta inlägg inte är världens peppigaste så innebär det INTE att jag ångrat mig. Detta är väl antagligen en del av äventyret. 29 dagar kvar, och det börjar bli mycket “sista” saker nu. Sista månaden, sista veckan i skolan, skolarbeten, orkester, scouter, drill osv. osv.. Min magkänsla säger att jag inte kommer hinna få någon värdfamilj innan avresa… (Antagligen är väl det bara noja.) Och vad händer dååååååååååååååååå?! Jag måste ringa Explorius imorgon.. Typ peppra dem med frågor som en dryg liten osäker brud på 13 år. Mihih. Känns som ALLA fått värdfamilj utom jag?!?!?! Iof så har jag bara pratat med 2 pers som ska till NZ, hehe. Butt still det är ju 66,6666666….%?

PARANOIAAAA! Men sånt behövs väl också. Det lägger väl sig när jag ringt Exploriuuus!

1 MÅNAD!!

Fjärilar i magen, det är pirrigt nu och jag börjar bli NERVÖÖÖÖS. Om 30 dagar och ca. 5h är inte jag kvar i Sverige längre, så har jag kramat er adjö och kommer inte tillbaka på10 månader.. Alltså fan, vad galet det känns. Det går inte att förklara, snart är jag i mitt dröm land och har inte en aning om hur det kommer se ut, bli, kännas osv. Jag längtar som faaan, och måste snart börja packa. Men alltså det finns ju även en lite mindre bra känsla bakom allt, jag lämnar ju trots mitt hem, min säkerhet, mamma, pappa, bror, mina kompisar, ALLT. Kommer ju dock skapa allt det där där nere och min värdfamilj kommer ju bli min”nya” familj. Alltså blandade känslor!

men AAAAAAAH 1 månad kvar!!!!!!!!!!!! WIIIIOOOOOOO!! :D:D

 

Nikon COOLPIX S9100, ny kamera och provbilder

Så jag har kikat på kamera i några månader nu inför mitt kommande äventyr. Och idag köpte jag en! Den är superduper fin!!!!!! En röd Nikon COOLPIX S9100. Jag citerar mannen på Expert (som enligt namnet på butiken var en expert); det här är den bästa kompaktkamera på marknaden just nu. Jag ba; schweeeeeet och den finns i jätte fin röd fääääääääärg! Så jag åkte hem hade en liten juryöverläggning med far och tog beslutet; den köper jag! Så idag, en vecka senare eller så, köpte jag den! Det är den finaste kameran ever, och den är sjuk bra :O Jag som är Einstein på kameror hade bestämt mig för en som tar as bra bilder och med en helt out of space bra zoom, och det känns som jag hittat det jag letat efter! Den tar finfina bilder, och har många coola effekter och grejor och zoomen är GALEEEEEEN. Jag trivs som fisken i vattnet med denna! Haha skratta inte åt mitt proffsiga kamera snack! 😉

HÄR KAN NI SE BILDER tagna av mästerfotografen själv.. (heheh) om ni trycker på bilderna så blir de större

Häftig funktion, här valde jag gult, så allt som var gult i gräset/linsen blev gult men resten svartvitt.

Stod 25-30m i från denna filur och så här grym är zoomen!!

360° panorama.

180° panorama.

Avresedatum i Rotterdam

Den 12 april i år var jag i Rotterdam, Holland, med min farmor. Vi hade åkt till Holland för att hälsa på släkten som bor strax utanför Amsterdam, det var min fjärde gång där och jag älskar det underbara landet över hela mitt hjärta! Så den andra torsdagen på resan, 12 april för att vara exakt, hade jag och farmor precis klivit av en båt, som guidat oss i Rotterdams enorma hamn, då jag får ett sms i från min pappa hemma i Sverige där det står; Kolla din mail. Och min pappa skulle aldrig smsa mig och be mig kolla mailen om det inte var viktigt så där står jag nu med min farmor i en desperat jakt efter WiFi. För att kolla mailen på 3G i Holland hade varit aningen dyrt.. Vi kom i alla fall till ett museum där gratis WiFi fanns, segt var det å. Och jag var så stressad för allt jag ville var att se vad för mail som kommit. Min farmor stod där bredvid och förstod ingenting och undrade varför jag var så stressad. När jag väl får upp min hotmail ser jag där ett litet mail från Explorius där det står; Vi har nu bokat biljetter från Arlanda – Auckland, du kommer att flyga hemifrån vid 16 tiden den 9 juli. Känslan när jag läste det där var ofattbar, hela jag sken upp och farmor frågade vad som hänt. Och då berättar jag så klart, och oj vad glad hon blev. Så där stod vi då, jätte glada (jag nästan helt euforisk) mitt i en av världens största hamnstäder och har precis fått vet att den 9 juli sticker jag! En minnesvärd dag var det, och jag minns det som om det var i går!

Den där berättelsen kanske inte var så intressant för er, men nu har jag den nedskriven och kan för evig minnas den!