A life in 10 months.

Jah. Jag önskar verkligen jag på något sätt kunde få ner här hur jag mår just nu. Att förklara den exakta känslan med ord. Den sista tiden har jag gjort som Joanna gjorde hon åkte och bara lägger de jobbiga känslorna i en “mental” låda. Man trycker bara undan dem. Vilket funkar rätt bra eftersom jag är på semester med familjen och då är det inte lika illa som när man är hemma i Palmy med alla man älskar där och faktiskt inser att snart är det slut. När jag satt på bussen ner till Wellington dagen innan jag skulle möta familjen och åkte ut från staden var det riktigt illa. Nästa gång jag är tillbaka där så är jag tillbaka för att åka hem.

För att åka hem.

Det sägs att “hemma” är där ens hjärta är. Och nu vet jag faktiskt inte vart det är.

Som Joanna skrev i sin bok om oss till mig: It’s not 10 months of your life, it’s a life in 10 months. Och det är så sant. Detta har varit de mest grymma och bästa månaderna i mitt liv och snart är det slut. Det är en sån där känsla som man ofta tänker men greppar det inte. Den flyger runt i huvudet som ett spöke men fastnar aldrig någonstans, fast snart så gör den ju dock det. Vad man upplever som utbytesstudent är priceless, det är värd all möda, alla tårar, alla slag i kudde, alla skratt, alla kramar. Det går inte att sätta värde på det här. Vad jag försöker få sagt är, till er som funderar på att göra detta, är; det spelar ingen roll hur osäker du är, eller hur pissigt det kan kännas under tiden du är där, eller att du inte vill ta studenten ett år senare än dina kamrater. Att säga att det är värt det kan jag inte. Det är så mycket mer än det. I slut ändan gråter man oavsett, kollar tillbaka på det mest fantastiska äventyr någonsin och kommer hem som en helt ny människa.

Jag vill inte åka hem. Så enkelt är det.

På fredag är jag tillbaka i Palmy, då är jag hemma igen. Och jag ser inte fram emot det. Inte alls. Ibland önskar jag lite djupt inom mig, även om jag inte vågar erkänna det för mig själv, att jag inte behövde åka tillbaka. Utan bara lämna landet nu. För då behöver jag inte gå igenom detta som två av mina närmsta vänner här redan gjort (Maggan sitter nu på planet till L.A.). Jag vill verkligen inte det. Jag vill inte vara i positionen Joanna var i två veckor sedan och Maggan var i idag. Jag vill inte uppleva känslan av att säga hejdå. Det är den värsta känslan. Hejdå:n är det värsta som finns. Ni som någonsin förlorat en nära släkting eller vän vet vad jag menar. Jag säger inte att det är samma känsla, för jag kommer, förhoppningsvis, träffa dem här igen. Men de påminner väldigt om varandra, man skulle väl kunna säga att känslorna är kusiner. Den tommamagenviljanattspyochslåhåliväggen-känslan. Den känslan då man inte ens vet om man kan gråta.

Kommer ihåg den euforiska känslan ett år sedan. Att få åka till sitt drömland. Nu sitter jag i en helt annan position.

 

7 dagar kvar.

Advertisements

2 thoughts on “A life in 10 months.

  1. Jag har följt din blogg i ca 6 månader nu och jag är oerhört tacksam över att du har bloggat då du både har taggat mig och (iaf känns det så) förberett mig inför mitt kommande år i NZ. Jag väntar nu på familj. som jag iofs har gjort ett tag.. men det är väl någon/några som väljer mig snart hopas jag. 🙂
    men iaf tack, hur du än nu känner i för att åka hem så är jag glad att du berättar det. så jag iaf har en bild av vad som komma skall! och mer än så, de känslomässiga bergo-dalbanorna, lyckan, missförstånd och att man faktiskt kan byta familj om det inte blir bra.
    Det känns lite som jag halv känner dig, fats du har ju ingen aning om vem jag är men jag hoppas iaf dig all lycka! Hemma i Sverige som att säga hejdå nu på NZ.

  2. Hej Johanna,

    Jag har följt dig också på din resa på NZ och grattulerar till ditt modighet och vilja att klara livet på ett så fint sätt i ett främande land.
    Jag önskar dig lycka till hemresan och du kommer snabbt komma tillbaka till svenska vardagslivet.

    Jag väntar på min dotter också som ska komma hem från NZ i juli!
    Kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s