Let’s make time count

Idag är det exakt 200 dagar sedan jag lämnade Sverige. Pepp som fan klev jag på Arlanda på första flyget till London och insåg; jag har verkligen inte en aning vad jag gett mig in på. Att vara utbytesstudent är en sådan otroligt svår, häftig, as rolig, ledsam och grym resa, det går inte att förklara. Tiden har gått så sjukt snabbt och när jag krama mamma och pappa hejdå på Arlanda visste jag inte alls vad som skulle komma. Jag hade en grymt tuff start på mitt år här, men jag är riktigt glad över det ändå. First of all det förflutna är historia, det går inte att ändra på men även om jag grinade i princip varje dag tills huvudet bultade så hade jag en helt underbart fin tid där nere med alla mina vänner som jag saknar något fett mycket. Sedan på ett val som tog mig 40 minuter inkl. packning flyttade jag 2h bort till en ny stad. Och träffade ännu fler helt underbara personer och kände att det är här jag ska vara detta är mitt hem.

Just nu är det så mycket blandade känslor. Just pga. den start jag fick på mitt år önskar jag ibland så himla mycket att jag låg hemma i min alldeles egna säng. Mitt i fina dalarna. Där livet är så enkelt. Alla fd. utbytesstudenter säger att man verkligen ska ta vara på sin sista tid för när man kommer hem kommer man ångra det man inte gjorde. Jag gör allt för att lyssna på detta. Och idag när jag var ute och gick med Jackson, hunden vår, så kom det som en blixt från klar himmel och högg mig i magen. Om typ tre och en halv månad är jag hemma i Sverige igen. Fan alltså. Jag vill inte lämna världens bästa Claire, James, Hector, Orion och Sterling. Eller världens bästa grannar aka. min andra nz familj. Jag kommer lämna mitt nya hem med ovissheten över att jag inte har någon aning om när jag kommer komma tillbaka.. Eller se Nya Zeeland ett land som jag lyckats bli kär i typ 3 ggr om. Men ändå så ska det bli så härligt att lägga sig ner i min, värdens bästa, fejakde Tempur säng från IKEA. Att vara här är går känslomässigt konstant upp och ner men just nu så;

Vill jag inte åka hem.

Jag gissar att nu är det dags för sista nedförsbacken på min bergochdalbana. 90 graders vinkel. Dags att andas in, lyfta armarna och njuta av det sista pirret i magen innan det är dags att kliva ur vagnen och andas in den Svenska luften. Den fina Svenska luften!

Advertisements

3 thoughts on “Let’s make time count

  1. stor bokstav på Dalarna och i det svenska språket stavas svenska med liten på bokstav och inte som i engelskan med stor dvs Swedish 😛

  2. Vilket fantastiskt upplevelse och livserfarenhet med allt du ser, gör och utformar din vardag att bli så underbart som möjligt.Ta vara på den sista tiden i NZ- ett minne som kommer inte i repris!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s