To my wonderful family.

Hallå kära vänner. I skrivande stund har jag för första gången sedan jag lämnade Sverige lite hemlängtan. Inte så där att jag sitter på mitt rum, stor grinar och blir klappad på axeln och med min värdpappa Frans bredvid mig sägande; It will be alright Johanna, we’re here for you! You know that. Utan bara en liten känsla inom mig; det vore ändå ganska nice att breda ut sig i soffan hemma och bara steka igenom allsång på Skansen. Jag tror att denna känsla kommer ifrån att pappa idag flyttar ifrån Skräddarbacken. Alltså att känslan kommer djup inifrån, jag har ju trivts galet bra där uppe. Men precis som jag startade ett nytt kapitel när jag flyttade hit så startar nu pappa också ett nytt i ett annat hus, som jag tror jag (och han) kommer trivas bra i. I natt hade jag även en dröm, en dröm om att jag kom hem till Sverige och pappa och hans trolovade (som de så fint uttrycker sig, hehe) hade gjort slut och flyttat isär. Och jag började stor grina och pappa bara stod där och kramade mig och sa; det kommer bli bra ska du se. Jag är mycket övertygad om att detta inte kommer ha skett när jag kommer hem dock, men det var en annorlunda känsla att vakna av att kudde är blöt av mina tårar och att min vänstra sida av underläppen var svullen eftersom jag antagligen bitit där av nervositet i drömmen. Haha. Jag tror detta var en dröm om att pappas trolovade har gjort ett väldigt bra intryck på mig, för ni gör varandra så glada, varje dag. Jag hoppas att ni får 9 super bra månader tillsammans i huset! Sen kommer jag hem igen och ja bättre kan det ju inte bli! Hehe 😉

Jag saknar ju också min mamma, för du är ju min mamma ♥ Det säger ju allt. Jag saknar våra samtal vi jämt har typ 11 på kvällen då jag egentligen borde sova men då vi (som vanligt) alltid lyckas ta oss in på allvarliga ämnen om t.ex. alla oroligheter i mellanöstern. Okej, vi har aldrig pratat om mellanöstern men annat allvar. Jag saknar vår lägenhet som jag trivs helt galet bra i, även fast tåget dundrar förbi en gång i timmen 20 m utanför. Jag kan ju inte heller neka att jag saknar min bror som denna helg åker tillbaka till universitetet för att påbörja sitt 2a år på civilekonomlinjen (lycka till bror). Jag saknar det faktum att även hur förbannade vi än är på varandra så bråkar vi aldrig när vi åker bli tillsammans! Haha. Detta stämmer faktiskt! (Vet inte om du tänkt på det) Men när du sitter i förarstolen och jag bredvid, så har vi faktiskt ALDRIG bråkat med varandra, även om vi gjort det minuten innan.
Jaa, jag saknar min fina lilla familj hemma lite grann faktiskt. DÄRFÖR SKULLE JAG UPPSKATTA OM INGEN SOM PÅ NÅGOT SOM HELST VIS KÄNNER MIG DET MINSTA HÖR AV SIG. Jag har loggat ut från Skype, Fb och MSN. För jag vill bara undvika att få “riktig” hemlängtan. Förstår ni? Ja, men guuuued så bra!

Och alla ni där ute som nu tänker; HERREGUUUUD, vad mycket känslor hon delar med sig av nu. Ojojojojojoj. Så ska ni veta, detta är min blogg och jag skriver den för mig att se tillbaka på, jag skriver den för att det är skönt att skriva av sig och för att dela med mig av mina känslor för att inspirera andra utbytesstudenter och även visa blivande att det inte alltid bara är frid och fröjd.

Och JAA-AAA, det var faktiskt riktigt skönt att skriva av sig! Hoppas allt är bra med er å, för dagen idag har varit helt suuuuper duuuper! 😀 Men den får ni höra om imorgon hehe.. Livet leker 😀 Pussisar!

Today by the pacific ocean!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s